Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

202

Tjuguåttonde kapitlet.

Passepartout lyckas ej beg  pa förnuftigt språk.




Då tåget lemnade stora Saltsjön och stationen Ogden, gick det under en hel timme mot norr ända till Weberfloden och hade sålunda tillryggalagt omkring niohundra mil sedan det lemnade San Francisco. Från nämnde punkt tog det en vestlig riktning genom Wahsatch-bergens brutna mark. Denna del af territoriet, d. v. s. mellan nämnde berg och Klippbergen, har utgjort en mycket svår pröfvosten för de amerikanska ingeniörernas skicklighet. Också har på denna sträcka unionsregeringens subvention stigit till fyrtioåtta tusen dollars pr mil, under det subventionen utgjorde blott sexton tusen dollars för slät mark; men ingeniörerne hafva icke, såsom förut är sagdt, begått våld på naturen, de ha blott brukat list mot den, de ha kringgått svårigheterna, och för att komma till den stora bassinen ha de konstruerat blott en enda tunnel om fjorton tusen fots längd under hela den sträcka som jernvägen upptager.

Det var just vid Saltsjön som jernvägens högsta punkt var belägen. Vid denna punkt beskref den en vidsträckt båge, sänkande sig mot Bitter Creeks floddal för att sedan stiga upp igen till den punkt, som ligger midt emellan Atlanten och Stilla Oceanen. Floderna voro mycket talrika i denna bergiga region. Man måste på träbroar passera Muddy, Green och andra floder. Passepartout, som blifvit oroligare allt efter som han närmade sig målet, skulle önskat sig redan vara ur