»80:de dagen, kl. 1,35 e. m.» och så satte han sig och väntade.
Klockan slog 3 i tullhusets ur. Mr Fogg konstaterade, att hans klocka gick två minuter före nämnde ur.
Klockan slog 4! Kunde han nu bara stiga på ett iltåg skulle han ändå kunna hinna fram till London och till Reformklubben före kl. 10,35. I hans panna lade sig några fina veck ...
Klockan half 5 hördes ett buller utifrån, gnisslande dörrar öppnades. Man hörde Passepartouts, man urskilde Fix’ röst.
Phileas Foggs ögon glänste ett ögonblick.
Dörren öppnades och han såg mrs Aouda, Passepartout och Fix skynda fram till sig.
Fix flämtade, hans hår var i oordning, han kunde ej tala.
— Mister! stammade han, mister ... förlåtelse ... en olycksalig likhet ... Tjufven arresterades för tre dagar sedan ... ni ... ni ... är fri!
Phileas Fogg var fri! Han gick fram till polisagenten. Han såg honom noga in i ögonen och nu gjorde han den enda snabba rörelse han gjort och skulle komma att göra i sitt lif: han lyfte upp sina båda armar och med en automats noggrannhet dunkade han med båda näfvarna på den stackars polisagenten.
— Präktiga nyp, de der! ropade Passepartout, som då gjorde ett grymt ordspel, värdigt en fransman: Pardieu! Det der kan man kalla en slående tillämpning af näfrätten!
Fix låg omkullslagen och yttrade ej ett ord. Han hade fått just hvad han förtjenat. Straxt derefter lemnade mr Fogg, mrs Aouda och Passepartout tullhuset,
