Sida:Julqvällen - tre sånger.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
43

Ali och Mustafa Bey och Kapudan Pascha och Achmed,
Namn, som ej menniskotunga förmår oöfvad att nämna,
Hörde jag då, och förnam hur hedningen lefver och strider.
Turken, vänner, är hård, som koppar, för kulor och svärdshugg,
Faller han, springer han opp med den krokiga sabeln i handen,
Rister sitt yfviga skägg, som ett lejon, och rasar å nyo.
Ingen skoning begärs i drabbningen, ingen förunnas;
Stupar man, lycklig är den, som stupar och slipper att brännas.
Men när stundom en fest för hedniska gudar begynnes,
Tar han en skara fångar och klär beckskrudar på alla,
Tänder med glädje dem an och låter dem brinna som lampor.
Ofta i drömmar jag sett den unge Kaptenen i lågor
Stå för sin front, och min son, den saknade, brinna med honom;