liktorn för nära». Han var en typ av karolinska tidens män, höglärd och kraftfull, men ansågs t. o. m. i detta den strama ortodoxiens tidevarv för högdragen och sträng mot olika tänkande. Såsom många av dessa stränga prelater torde han på samma gång varit en hjärtefrom man, som utgav goda andaktsböcker, bl. a. »Biblisk Skattkammare».
Hans son Zacharias, f. 1657, Samuel Klingenstiernas fader, var gift med Helena Maria Gyllenadler, dotter av biskop Samuel Enander, f. 1665, d. 1710. Klingenstierna var alltså både på fädernet och mödernet av lärdomssläkt. Fadern var däremot militär, officer vid östgöta infanteri. Han deltog i Carl XII:s första krig och i flera drabbningar i Polen, avancerade till major, men dog »strådöd» på ett sjukhus i Sachsen.
Samuel Klingenstierna föddes på Tolefors sätesgård nära Linköping d. 18 augusti 1698 g. st. Det var således modern, som uppfostrade honom och hans båda syskon, Beata Elisabeth, som var äldre, och Zacharias, som var yngre. Såväl hon som hela hennes släkt och umgänge älskade litterära studier, först och främst hennes svägerska, Hedvig Eleonora Klingenstierna, en lärd dam, som t. o. m. en gång höll en latinsk oration på Linköpings gymnasium, vilken hon själv författat. Ehuru modern efter mannens död endast ägde halva inkomsten av Tolefors, så beslöt hon att låta sina barn studera, så mycket hellre som de redan från början visade stor begåvning. De erhöllo informatorer från Uppsala, och familjens vän, biskopen Spegel, sedermera ärkebiskop, ledde studierna. Vanligen 2 gånger i veckan lät han Samuel komma till sig, förhörde och undervisade honom, och gossen var så intresserad därav, att han med nöje vandrade den rätt långa vägen till fots. En av informatorerna, mag. Carl Ekman, förblev även i Uppsala Klingenstiernas vän och rådgivare. Han blev lektor i Linköping och dog som prost i Söderköping.
I kroppsligt avseende saknades den tiden både
