Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

18

Tillägnande af dokument hvilka utgöra bevis på förmögenhetsrättigheter, såsom testamente, gåfvobref, lagfartsbevis etc., är icke att bedöma såsom tjufnad, ty dylika handlingar hafva i och för sig icke något värde.

Däremot kan olofligt tillgrepp ske af sådana handlingar, som i innehafvarens hand hafva värde, exempelvis till innehafvaren ställda skuldebref.

Rättsfall i Holm 1892 not B 497. G. tilltalades af K. för stöld af två utaf G. till innehafvaren utfärdade skuldebref jämte tre andra såsom hypotek till K. lämnade intecknade reverser. Hofr:n yttrade: Enär G. vore öfvertygad att hafva från K. olofligen tillgripit fem skuldebref, dömdes G. till ansvar enligt 20: 1, 14. H. D., där G. besvärade sig, fann genom hvad i målet förekommit G. vara lagligen förvunnen att hafva dels från K. stulit två af G. till innehafvaren utfärdade, hos K. belånade skuldebref, dels svikligen återtagit öfriga tre förbindelser, hvilka varit af G. lämnade såsom pant för G.:s skuld till K.; och gjorde H. D. jämlikt 20: 1, 14 samt 22: 13 och 4: 1 ej ändring i det straff, som ådömts G.

Ett annat fall finnes omnämndt i Holm 1898 not B. 375. Sedan H.R:n, där P. åtalades för det han olofligt tillgripit och förstört två skuldebref, dömt P. till ansvar för bedrägeri enligt 22: 1, 2 och 22, yttrade, på besvär af såväl åklagaren som P., Hofr:n: Som P. genom hvad i målet förekommit måste anses lagligen förvunnen att hafva dels olofligen tillgripit ett af P. till Skånes enskilda Bank eller order utfärdadt skuldebref dels ock svikligen återtagit ett annat skuldebref, som varit af P. lämnadt såsom pant för hans skuld enligt förstnämnda skuldebref, dömdes P. till ansvar för stöld och bedrägeri enligt 20: 1, 14; 22: 13 och 4: 1.

Ett ytterligare rättsfall, refereradt i Holm 1901 s. 442, angifver, att olofligt tillägnande af en å L. eller order utställd. postremissväxel ej ansetts vara olofligt tillgrepp, då växeln icke varit försedd med öfverlåtelse af L. och följaktligen icke i annans hand än L:s ägt något värde.