Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
52

Förvaringspersedeln skall vara tillsluten med lås, försegling eller annat dylikt stängsel. Inbrott föreligger ej, då man t. ex. knyter upp ett snöre, hvarmed en kista är tillsluten.

Jfr under 4 § 4 mom. refererade rättsfall.


Ur motiven till 1890 års lag må anföras hvad nya Lagberedningen säger om straffet för inbrott: "I öfverensstämmelse med hvad för närvarande äger rum, har inbrott likställts med enkel stöld i fråga om straffet. Om detta sålunda hädanefter (efter 1890) någon gång kan blifva strängare än enligt nu gällande lag - något som för svårare fall torde finnas vara väl befogadt –, har å andra sidan möjlighet beredts att jämväl för detta brott under mildrande omständigheter ådöma fängelse, i hvilken händelse förlust af medborgerligt förtroende ej inträder. Genom den föreslagna likställigheten af nämnda brott, första gången föröfvade, undgår man ock att vid återfall uppställa skilda straffskalor för enkel stöld och för inbrott, en åtgärd, som ej lärer vara påkallad af något förefintligt behof men skulle göra bestämmelserna i detta ämne ganska invecklade"


6 §.
Begår någon snatteri tredje gången; varde ansedd såsom

hade han första resan stöld föröfvat.

Snatteri af den, som förut begått rån, försök därtill, stöld eller inbrott, skall ock såsom stöld anses.

Stadgandena om återfall i 6 och 7 §§ inbegripa jämväl sådana brott, som i afseende å bestraffningen äro likställda med snatteri och stöld.[1]

6 § är lika lydande med 10 § i 20 kap. i 1864 års strafflag. Andra resan snatteri föranleder ej straffskärpning utan

utgör endast en försvårande omständighet.
  1. Jfr Hagströmer Sv. straffrätt s. 521 o. f. och Stjernberg a. a. s. 21.