Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
70
Öfverfaller man annan, på sätt nu sagdt är, men gitter ej

rånet genom tillgrepp fullborda, varde, för försök till rån, dömd till straffarbete från och med ett till och med sex år.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande; då må tiden för straffarbetet nedsättas, i förra fallet, till ett år och, i senare fallet, till sex

månader. Lag den 20 juni 1890.


1 § har erhållit sin nuvarande lydelse genom lag angående ändring i vissa delar af strafflagen den 20 juni 1890. Ändringen af denna § berörde dock endast straffsatserna.

Rån är ett af angrepp mot person och egendom sammansatt brott men är dock af lagen utmärkt såsom en själfständig förbrytelse.[1]

I rånet ingå alla kännetecken på tjufnad (jfr den föregående framställningen af tjufnadsbrottets karakteristik sid. 12 o. f.), men vid rån tillkommer, att våld å person, resp. svårare hot legat i gärningsmannens afsikt samt tjänat såsom medel för tillgreppets utförande. Tillgreppet är ändamål, våldet (hotet) medel.

Rättsfall i Schmidt XXXIV: 570. Två personer E. och J. spelade femkort. E. upptog och framlade på bordet en bunt sedelmynt. Då J. hade vunnit spelet, ville E. ej betala sin förlust utan återtog sina penningar. J. slog omkull E. och ryckte penningarna ur dennes hand. H. D. ansåg, att, då det icke kunde antagas, att J. vid våldet haft annan afsikt än att göra sig betald för hvad han under spelet vunnit, gärningen icke borde till rån hänföras.

Våldet måste riktas omedelbart mot annans kropp ("å person") och antingen innefatta ett misshandlande, ägnadt att bryta motståndet, eller vara ett våld, som åsyftar att förekomma eller hindra hvarje motstånd. (Jfr lagens

uttryckssätt i 10: 1 "våld eller annan misshandel å" och 10: 6

  1. Hagströmer (Sv. straffrätt s. 613) anser rån vara ett kvalificeradt tillgreppsbrott. Jfr Carlén, Kommentar s. 354. Antell (Sveriges Rikes strafflagar, sakregister s. 14) bestämmer rån såsom ett sådant tillgreppsbrott, hvarigenom man i uppsåtligt rättsvidrigt tillägnelsesyfte med våld eller hot, som innebär trängande fara, tillvällar sig besittningen till annans sak. Jfr Just.-statsministerns Und. berättelse ang. brottmålen i riket år 1841 s. 31 och år 1842 s. 49, däri rån finnes upptaget under rubrik "stöld: kvalificerad".