Då vi nyss talat om den falskt individualistiska inställningen inom skolarbetet, syftade vi på den överdrivna konkurrens-, betygs- och examensanda, som ställer barnen ensamma mot varandra och mot läraren, och som aldrig utvecklar deras förmåga och vilja till samordning och samarbete. Men det finns en annan art av individualism, som varje medborgare icke minst i ett på utvidgat samarbete inom en fördjupad demokrati grundat samhälle måste tränas till, nämligen självständighet och förmåga till egna initiativ och beslut samt kärlek till arbetet såsom arbete. Det slagets individualism främjas däremot icke. Skolan är nämligen i så måtto personlighetskuvande som den portionerar ut små arbetsuppgifter, vilka barnen sedan på ett ganska mekaniskt sätt få lösa. Det egna intresset, det egna planläggandet, den egna trial–and–error–processen tas alltjämt föga i bruk. Arbetet följer därvid endast det ideal, som präglar hela skollivet: att reagera men aldrig handla, att svara men knappast fråga, att lyda men aldrig välja, för att inte tala om att bestämma. Intellektuellt betyder detta, att egentligen endast den reaktiva intelligensen uppodlas men däremot ej den aktiva. Ur karaktärssynpunkt betyder det, att andrahandsmänniskan, underklassmänniskan av den lydiga uppåtblickande typen framodlas. Även en riktigare arbetsinställning måste alltså utbildas. I detta hänseende ha de moderna skolreformatorerna gjort en fullträff i sin kritik. Prestationen får nu icke behålla tillräckligt av sitt eget värde, får ej ge sin arbetsglädje. Det ytliga "uppfyllandet av kursplanens fordringar" vägra vi emellertid att längre godtaga såsom mål för barnens arbete i skolan.
Detta skolans uppfostringsresultat skulle nu någorlunda ha motsvarat en gången tids sociala behov. Skolans uppfostran av i dag vore faktiskt i detta avseende mera ändamålsenlig för det stabila ståndssamhället. Att emellertid det moderna näringslivet framför allt kräver en aktiv, påpasslig intelligens ha vi redan i inledningen till detta kapitel framhållit. Det bjuder åtminstone sina bästa chanser åt individer med andra dygder än de
