verksamhet som impressario. Sålunda var det han som hösten 1875 med en framgång, som ej äger många motstycken, introducerade Zelia Trebelli hos den svenska publiken. År 1876 kom han hit med Christine Nilsson, som då för första gången uppträdde på den svenska operascenen. Sedan kom han till Stockholm upprepade gånger med Trebelli och en gång, i maj 1878, med Lilli Lehmann och Franz Betz. Vid dessa gästspel uppträdde han själf — förutom i en del af förut nämnda roller — i bl. a. följande partier: Bazil i »Barberaren i Sevilla». Konungen i »Lohengrin», Landtgrefven i »Tannhäuser», Leporello i »Don Juan» och Ramphis i »Aida».
Conrad Behrens ägde »en af de bästa och böjligaste, på samma gång som omfångsrikaste basröster som man hört från vår scen. Den hade en frisk och manlig klangfärg, en styrka, som besegrade allt motstånd, och den uppbars af en glad och lefnadslustig stämning hos hela personligheten, en ogenerad djärfhet och en glömska af alla hinder och alla farligheter, som fullständigt harmonierade med själfförtroendet i framträdandet, om också uppgiften var aldrig så svår och fordrande. Finess var det kanske icke i det sätt hvarpå Conrad Behrens löste sina många och fordrande uppgifter, men det var så mycket mera dristighet och dugtig raskhet i stället». (Frans Hedberg.)
Han afled i New York den 16 jan. 1898.
Gurli Johanna Carolina Åberg, sedan fru Ulff. K. T. 1 juli
1862- 30 juni 1863. K. T.ne 1 juli 1863-30 juni 1868; å nyo
15 okt. 1870—30 juni 1884 (stod som »gäst» under oktober
och november 1870).
Född i Stockholm den 14 sept. 1843. Som helt ung blef hon antagen som balettelev vid Kungl. Teatern, hvarefter hon, knappt femton år gammal, befordrades till elev vid teaterelevskolan den 1 juli 1858, där hennes allt mer sig utvecklande fägring ådrog sig en ständigt stegrad uppmärksamhet, på samma gång man hos henne redan tidigt lade märke till en icke ringa begåfning, i synnerhet inom området af det raska och hurtiga. Under sin första teatertid, äfven sedan hon 1862 blifvit anställd som aktris vid den kungliga scenen, fick hon mestadels sådana uppgifter, där det icke fordrades mer än ungdom och
