vände sedan sin håg till sången, och efter en kort tids studier i Uppsala slog han sig på allvar på sångstudier för Fritz Arlberg. Den 18 maj 1871 debuterade han på Kungl. Stora Teatern som Sarastro i »Trollflöjten» och den 6 sept. samma år som Guvernören i »Don Juan», hvarefter han genast erhöll anställning vid operascenen, som han sedan med undantag af åren 1872—75 tillhörde till 1894, då han, ännu ej 46 år gammal, nögades lämna scenen på grund af sjukdom, från hvilken han aldrig blef fullt återställd. Under de 20 år Strömberg var fästad vid vår operascen uppehöll han till en stor del baspartifacket, inom hvilket han under hand fick öfvertaga de allvarligare partierna efter Willman och de komiska efter Uddman. Såsom Marcel i »Hugenotterna» gjorde han sig år 1876 bemärkt och sjöng med framgång året därpå Walter Fürst i »Wilhelm Tell» och påföljande år Priorn i »Leonora». Af hans många öfriga roller må bland de allvarligare utom redan nämnda anföras: Silva i »Ernani», Kasper i »Friskytten», Lothario i »Mignon», Pater Lorenzo i »Romeo och Julia» och Landtgefven i »Tannhäuser». På det komiska området framträdde han som Campo Maior i »Kronjuvelerna», Lord Tristan i »Martha», Bartholo i »Barberaren» och »Figaros bröllop», Cornelius i »Nürnbergerdockan» m. fl. buffapartier. Han gästade äfven utländska scener, då han 1874 i Rotterdam och 1879 i Dresden uppträdde som Sarastro och Marcel. Han afled i Stockholm den 6 mars 1910. — Gift med Anna Martini, tysk riksgrefvinna, från Berlin.
Carl Ferdinand Thegerström. K. T:ne 1 okt. 1871—30 juni 1888. K. Dr. T. 1 juli 1888—30 juni 1898. K. T. 6 febr. 1900 (afskedsrecett).
Född i Stockholm den 20 juli 1826 (son af mantalskommissarien Johan Peter Thegerström och Anna Lovisa Åkerdahl). Efter slutade skolstudier blef han anställd i N. F. Kjerrströms antikvariska bokhandel vid Stora Nygatan, men lämnade snart denna bana och kom vid 20 års ålder år 1846, till dåvarande Mindre Teatern, hvars styresman, Olof Ulrik Torsslow, blef hans förste lärare i scenens svåra konst, och utan tvifvel hade han denne genialiske konstnär mycket att tacka för väckandet och utvecklingen af de egenskaper, hvilka sedermera beredde honom
