Helga Elvira Franckenfeldt. K. T:ne 1 juli 1873—30 juni 1878.
Född i Stockholm den 19 juni 1851 (dotter af grosshandlaren Fredrik Theodor Franckenfeldt och Sara Beata Ekwall). Före sin anställning vid de kungliga teatrarne var hon engagerad vid Nya (svenska) Teatern i Helsingfors, där hon debuterade på våren 1868 som den unge Markis de Chateaucourt i »Den hvita nejlikan». Det mest utmärkande för denna skådespelerska var en yttre fägring, som gjorde henne särdeles användbar i en del unga damroller, bland hvilka må nämnas Maritana i »Don Cesar de Bazano», Louise i »De otäcka karlarne!», Nathalie i »Danicheffarne», Blanche i »Från Amerika», Ebba i »Också en förlofning» och Berthe i »Blond eller brunett». Under spelåret 1879—1880 var hon anställd hos Josephson och Holmquist vid Nya Teatern. — Gift 1881 med intendenten vid Göteborgs museum, fil. doktor Anton Julius Stuxberg (deltagare i Nordenskiölds nordostpassage 1878—80, född 1849, död 1902).
Olefine Louise Margarethe Moe, sedan fru Torssell, därefter fru Moe. K. T:ne 20 aug. 1873—30 juni 1881. K. Op. gästspel 6 april—15 maj 1891, 7 ggr och 5 sept. 1894.
Född i Bergen den 18 mars 1850. Namnet Olefine fick hon efter Ole Bull, som stod fadder åt henne. Den 25 okt. 1867 debuterade hon på Kristiania Teater som Emmeline i Scribes lustspel »Den första kärleken». Debuten var mycket lofvande och förhöjdes genom Ole Bulls medverkan vid föreställningen; den genialiske konstnären spelade nämligen mellan akterna några af sina bravurnummer. Vid sin omedelbart därpå följande andra debut utförde hon Betli i »Alphyddan», där hon fick tillfälle att lägga i dagen sina goda, naturliga röstmedel, hvilka hon nu började utbilda genom att taga undervisning af den bekante norske sångläraren Henrik Meyer. År 1872 kom hon till Stockholm och blef Fredrika Stenhammars elev, och redan den 13 maj s. å. fick hon debutera på Kungl. Stora Teatern som Lady Harriet i »Martha». Hennes andra debut ägde rum den 2 dec. som Adèle i »Svarta dominon» och efter att den 11 mars 1873 ha fullgjort sin tredje debut som Susanna i »Figaros bröllop» erhöll hon fast anställning från hösten s. å. »Den icke stora men behagliga rösten, den intagande personligheten och den framstående dramatiska
