Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 5.pdf/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
93
SCENISKA KONSTNÄRER

roller vid Kungl. Dramatiska Teatern må äfven nämnas Margareta i »Gillets hemlighet». Efter sin afgång från den kungliga scenen öfvergick hon till Nya Teatern (Josephson och Holmquist) där hon bl. a. utförde titelrollen i August Strindbergs »Herr Bengts hustru». Hon afgick dock snart från denna teater och lämnade scenen. Hon var aldrig någon framstående skådespelerska, men hennes spel utmärkte sig dock för en intelligent uppfattning. Under sina senare år var hon bosatt i Helsingfors, där hon afled den 21 april 1912. — Hon var gift två gånger: första gången år 1872 med d. v. kaptenen vid Svea Lifgarde, friherre Carl Gustaf Wrangel, men skild 1876; andra gången den 30 dec. 1877 med skriftställaren August Strindberg, i dennes första äktenskap, men skild efter några år.


Bernhardina Niehoff sedan fru Edling. K. T:ne i juli 1877—30 juni 1888. K. Op. 1 aug. 1888—30 juni 1892; 14 nov. gästspel 26 sept. 1892—17 maj 1893, 9 ggr.

Född i Kristinestad den 14 nov. 1854 (dotter af musikfanjunkaren Chr. Niehoff). Då hon endast var några år gammal flyttade hennes föräldrar till Ystad, och där vistades hon till sitt adertonde år. 1872 antogs hon som elev vid musikkonservatoriet, där Julius Günther blef hennes lärare och snart nog riktade hon uppmärksamheten på sig genom sitt uppträdande å de årliga elevuppvisningarna. Hon lämnade konservatoriet vårterminen 1876, debuterade första gången på Kungl. Stora Teatern den 2 juni s. å. som Adina i »Kärleksdrycken», och väckte genast uppseende genom sin friska, redan af naturen böjliga stämma. »Det låg öfver hela den lilla sångerskans personlighet någonting friskt, naturligt och omedelbart, som genast intog till hennes fördel». Hennes andra debut ägde rum den 14 febr. 1877 som Alice i »Robert». Efter den tredje debuten, den 4 maj s. å., som Pamina i »Trollflöjten» erhöll hon fast anställning vid operascenen. »Det fanns hos henne en motsättning mellan den lilla figuren och den stora rösten, mellan hennes dramatiska begåfning och hennes röstbegåfning. Den förra hänvisade henne till opera-comique'n, den senare till opera-serian. Opera-comique'n blef den segrande och det var där hon skördade sina första lagrar. För hennes begåfning lämpade sig särskildt uppgifter