Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 5.pdf/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
83
SCENISKA KONSTNÄRER

uppträdande: »Den till förmån för den sextonåriga sångerskan, svenska bondedottern Christine Nilsson, i går afton gifna soarén var besökt af ett så talrikt auditorium som De la Croix' salong kunde rymma, och den unga sångerskans särdeles goda röst och ovanligt musikaliska anlag, som redan nu väckt ett så lifligt intresse och som lofva mycket efter erhållen utveckling, rönte ett synnerligen uppmuntrande bifall från publikens sida. Drottningen, änkedrottning Desideria, hertigen och hertiginnan af Östergötland samt prinsessan Eugenie hedrade soarén med sin närvaro».

Efter ett års studier för Berwald fick hon hösten 1860 komma till Paris. Hon sjöng först någon tid för Masset, därefter för Wartel. Med brinnande ifver studerade hon nu i fyra års tid. »Den tafatta bondflickans framsteg i den dramatiska sångkonsten, i scenisk säkerhet och elegans voro ovanligt snabba. Inom kort hade hon nått den punkt där den öfverförfinade franska smaken vill ana konstnären, och på samma gång hennes modersmål förblef den hederliga smålandsdialekten, talade hon franska med en förvånansvärd parisaccent.» Den 27 okt. 1864 fick hon debutera å Théâtre Lyrique som Violetta i »La Triviata», och hon tog från första stunden pariserpubliken med storm. Bland publiken märktes kejsar Napoleon med gemål och en talrik svit. Efter denna debut följde ett treårigt engagemang vid Théâtre Lyrique, under hvilken tid hon dock äfven uppträdde i England, dels vid de stora religiösa musikfestema, dels i gästroller å Her Majestys Theatre i London. Sedan hennes treårsengagemang vid Théâtre Lyrique utgått tog hon anställning vid Stora Operan i Paris med ett honorar af 6,000 francs i månaden. Å denna scen uppträdde hon första gången den 9 mars 1868 som Ophelia i Ambroise Thomas' opera »Hamlet», hvilken roll hon kreerade och där hon särskildt med den i fjärde akten inlagda »Näckens polska» väckte en oerhörd hänförelse. Bland hennes öfriga partier å denna scen må nämnas Margareta i »Faust», hvari hon firade en glänsande triumf, och Alice i »Robert».

År 1870 uppträdde hon å Drury-Lane-teatern i London för första gången i Mignons parti. Samma år företog hon en konsertturné till Amerika, dit ett lysande engagemang af den bekante impressarion Maurice Strakosch lockat henne.