Hedberg, som då var Stora Teaterns intendent, skref om detta hennes uppträdande i sin dagbok: »Christine Nilssons Margareta var den största framgång som vunnits på denna skådeplats sedan Jenny Linds dagar — oerhördt jubel, tretton inropningar, bifallet välförtjänt till minsta detalj». Tretton inropningar var verkligen någonting oerhört på den tiden, innan ännu inropningsraseriet börjat urarta till ett rent gyckelspel med järnridådörrens öppnande ett par tre gånger som afslutning på på det hela. — Hennes andra uppträdande några dagar därefter som Valentine i »Hugenotterna» stadfästade ännu mera den hänförda publiken i den öfvertygelsen, »att Christine Nilsson trots sin torparbörd fått snillets adelsbref till skänks redan vid födseln». Hennes tredje parti var Mignon, för hvilken skapelse hon likaledes skördade utomordentligt bifall. I oktober 1881 uppträdde hon ånyo på vår operascen för att på inbjudan af Oscar II med sin talang illustrera de högtidligheter, som ägde rum vid kronprins Gustafs hemförande af sin unga brud. Hösten 1885 gjorde hon under Strakoschs impressarieskap en konsertturné genom Skandinavien. Från Norge drog hennes triumftåg öfver Göteborg till Stockholm, där hon hyllades om möjligt ännu mera än förut. På en konsert i London den 11 maj 1891 tog hon sitt offentliga afsked af musiklifvet.
Den 12 mars 1887 ingick Christine Nilsson i Paris nytt äktenskap med spanske understatssekreteraren Don Angel-Ramon-Maria Valeyo y Miranda, grefve de Casa Miranda, och följde honom till Madrid; grefve de Casa Miranda afled i början af september 1902.
Christine Nilsson blef ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien 1869 och innehar föröfrigt en mängd yttre utmärkelser. Af konung Oscar tilldelades hon medaljen »In sui memoriam» i briljanter och af konung Gustaf fick hon år 1911 »konungens större guldmedalj» att bäras i guldkedja om halsen. Dessutom är hon österrikisk kammarsångerska, »Officier de l'instruction publique», innehar »Orden für Kunst und Wissenschaft» i briljanter samt storkorset i briljanter af den spanska »Ordre de la bienfaisance», hvilken orden, instiftad af drottning Isabella II, nästan uteslutande bäres af furstliga personer.
Under de senare årtiondena har hon vistats dels i sitt hotell
