Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 6.pdf/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
119
SCENISKA KONSTNÄRER

år anställd vid Nya Teatern i Helsingfors, där han vann sina första lagrar.

Hösten 1878 kom han till Nya Teatern i Stockholm, som då innehades af fru Louise Stjernström, och väckte genast stor uppmärksamhet genom sitt originella och realistiska återgifvande af Hertig de Septmonts i »Främlingen» (den 19 okt. 1878). I denna roll »visade han prof på en realistisk uppfattning och en skärpa i karaktärsteckningen samt ett välde öfver sina framställningsmedel, som med ens gjorde honom till publikens gunstling». Under det spelår 1878—1879, som Emil Hillberg nu var engagerad vid denna scen, utförde han föröfrigt titelrollerna i L'Arronges lustspel »Doktor Klaus» (där han hade maskerat sig slående lik den bekante läkaren, professor Malmsten, hvartill denne lämnat sitt medgifvande) och i Paul Ferrièrs verskomedi »Tabarin», Carl IX i Alexandre Dumas' »Drottning Margot och hugenotterna» m. fl. större roller. — Vid nämnda spelårs början hade Fritz Ahlgrensson blifvit utsedd till teaterns förste regissör, kostymordonnatör och dekorationsmålare, men redan i januari hade misshällighet uppstått mellan honom och fru Stjernström, hvilket hade till följd Ahlgrenssons afgång från dessa befattningar; regissörskapet anförtroddes då, från februari månads början åt Hillberg, som därvid inlade mycken förtjänst med hänsyn till såväl uppsättningar som samspel.

Men redan följande spelår öfvergick han till de kungliga teatrarne, där hans första uppgift blef titelrollen i Paolo Giacomettis drama »Corrado» (27 sept. 1879). Därpå följde flera med stor framgång utförda roller. Han löste sådana olika uppgifter som Wallenstein i »Wallensteins död», Sakförar Krogstad i »Ett dockhem» (8 jan. 1880) och Jacques i »Gillets hemlighet» (3 maj 1880). En stor triumf firade Emil Hillberg som Jago i »Othello», där han tillfullo häfdade sitt anseende som en af våra yppersta karaktärsskådespelare. En storartad repertoar tycktes ligga öppen för honom, men plötsligt afbröts denna så vackra och lofvande verksamhet. Hans oroliga ande förledde honom att pröfva lyckan som egen teaterdirektör, och härtill yppade sig nu, såsom han trodde, ett gynnsamt tillfälle.

Ägaren af Nya Teatern i Göteborg, den rike och icke så