vid Helsingforsteatern och uppträdde sedan under maj månad på Kristiania Teater, där isynnerhet hans återgifvande af Pontus Bark i »Sanna kvinnor» ådrog sig stor uppmärksamhet.
Hösten 1884 blef han åter fästad vid Nya Teatern i Stockholm, där han denna gång stannade i två spelår. Under dessa år skapade han åter några af sina bästa typer, såsom Repholt i »Ett besök», Talbot i »Orleanska jungfrun», den gamle soldaten Rémy i »Claudie» och titelrollen i Ibsens »Brand», som blef en af hans mest storslagna skapelser.
Hösten 1886 öfvergick Hillberg till de kungliga teatrarnes dramatiska scen. Här kvarstod han nu i elfva år eller till utgången af spelåret 1896—1897. Spelåret 1888—1889 var han medlem af styrelsen för Kungl. Dramatiska Teaterns association. Bland de med en kraftig fantasi och en rikedom af mästerligt funna detaljer framställda figurer, som han under dessa år utförde, må framhållas: Tartuffe, gamle Kampe i »Det nya systemet» (22 mars 1887), Ulrik Brendel i »Rosmersholm» (15 april 1887), Abbé Constantin i Cremieux' och Decourcelles liknämnda komedi (22 febr. 1888), Petruchio i »Så tuktas en argbigga», Paris i »Giftbägaren», Don Salluste i »Ruy Blas», (14 jan. 1891), Justitierådet i »Familjelycka» (20 mars 1891), Scarli i »Stulen lycka» (18 sept. 1891), Thiele i »Af fri vilja» (18 jan. 1892), Baron Gyllensköld i »Moln» (27 okt. 1890), Grefve Rudenfäldt i »Skandalen i natt» (12 okt. 1891), Konsul Stihl i »Ett ungkarlshem» (20 okt. 1892) — de tre sistnämnda styckena af Knut Michaelson — Samsthanaka i det indiska dramat »Vasantasena» samt Gustaf II Adolf i »Regina von Emmeritz» (9 dec. 1894). I Echegarays stycken har han på ett mästerligt sätt tolkat de olika hufvudfigurerna: Don Miguel i »Galeotto» (24 okt. 1888), Doktor Muntaner i »Järn och blod» (24 okt. 1889), Don Antonio i »En kritikers debut» (9 mars 1892) och Don Lorenzo i »Helgon eller vansinnig» (6 april 1893), den sistnämnda rollen förut utförd å Kungl. Operan den 30 mars 1893 vid en af Hillberg gifven föreställning till förmån för Kungl. Teatrarnes pensionsinrättning. För samma ändamål gaf han å samma scen den 22 mars 1894 François Coppées femaktsskådespel »Under Stuarts fana», där han utförde Lord Fingals roll. Den 2 april 1896 och den 15 april 1897 gaf han likaledes enstaka föreställningar å Kungl Operan;
