och han, bruten i många afseenden, måste draga sig bort från den larmande verlden och i några dystra, sorgfulla toner taga afsked af lifvet, lemnande efter sig ett förbleknande minne. Hvem har väl tid att minnas en artist, som gått bort i sina halfva dagar?
Filip Johan von Schantz föddes den 17 Januari 1835 i Ulfsby och tillhörde, som namnet säger oss, en af våra bildade familjer. I Björneborg gick han i skola och gjorde sina första pojkstreck. Dem fortsatte han ännu i Helsingfors, der han blifvit student vid 18 års ålder och studerade juridik, tills han en vacker dag blef satt i karcer och derefter relegerad.
Det var som sagdt i karcern han komponerade sin första polska. Om han ärft sitt lifliga tycke för musik, är mig obekant, men med sin „karcer-polska“ och kanske med många, då ännu blott drömda melodier i hågen gaf han studierna på båten och for till Sverige för att studera musik.
Der dröjde han vintern 1856—1857, gaf ut ett häfte finska melodier och några sjelfständiga sångkompositioner och visste för öfrigt föga, huru framtiden skulle gestalta sig för honom, ty han var rik på framtidsdrömmar, men ej på guld.
Under tiden tog man sig för i Helsingfors att uppbygga ett ståtligt teaterhus till ett framtida hem, såsom man då fosterländskt trodde, för en inhemsk scen i detta land. Denna plan skulle binda hufvudstaden vid hela landet medels scenens och musikens milda, men oupplösliga band. Scenen måste väl till en början — så tänkte man sig då saken — rekryteras nästan uteslutande från Sverige, men ingenting hindrade, att orkestern
