än det i borgen skedde; men otro- falsk- och okyskhet, äfwen som det i Borgen wore. ibid. 3 Cap. 40 §. Angående de hus, hwilka anses belägne inom Konungens Borg, och hwilka där föröfwade excesser wid SlottsRätt afdömas, se widare Lagf. Bibl. 4 T. p. 295, 296. Ej må någon, wid swårt straff, fördrista sig, att angripa de främmande, af hwad Nation eller wilkor de wara måge, med slag eller skälsord: tagandes Kongl. Maj:t sådane i Riket kommande främmande uti dess nådiga beskydd emot allt öfwerwåld, och skola de njuta samma fred och säkerhet, som Kongl. Maj:ts egne undersåtare. 1735 den 18 Augusti, KF. MW. 2 T. pag. 1246.
Anm. I 31 § af Konung Erich den 14:s HofOrdning, dat den 19 Nov. 1560, Just. W. p. 39, förklarades Borgfreden böra wara 500 trän, eller famnar omkring Konungens läger, och att om någon dristade, utan erhållit tillstånd, att lossa skott inom samma sträcka, hade han förwärkat halsen. Jämnför Konung Johan den 3:djes af år 1573, § 23, Just. W. p. 46.
2 §.
"Nu gjör then ej sådan skada, som sagdt är; utan förderfwar, eller eljest skadar hans ök eller redskap, rifwer hans kläder, eller bryter hans wapn, rycker eller skuffar, eller gjör annan sådan gjerning, theraf thes onda upsåt pröfwas kan; gälde skadan åter, och ligge i tweböte för slagsmålet, ware ock fyratijo dalers bot för fridsbrottet."
P. St. Skadas af uppsåt skjutshäst eller tyg, XXVIII: 11 BB. Huru för slag bötes, då ej åkomma synes, XXXV: 3, 4 MB. Att för fridsbrott bötes 40 daler, XXI: 7 MB.
