20 Maij. KB. till G. H. R. ang:de Rånsmännen Isac Ericsson, Michel Larsson och Pehr Andersson. Se Nehrmans Jurispr. Crim. pag. 378. Jämnför 23 Cap. 1 §. MB. Finnes någon af Konungens Hoffolk så wanartig, at han androm dess gods och egendom afhänder; sker det inom Borgen, ware straffet för hwad det är, han med wålde tager, mer eller mindre, till döden. 1687 den 16 Dec. Kgl. Hof Art. 5 Cap. 70 §, Just. W. p. 1173. Om fartygs Befälhafware med wåld tager Lots, eller dess medhjelpare med sig utrikes, anses han som en tjuf och rånsmann, samt straffes till lifwet. 1798 den 29 Oct. KF. 12 §. Djerfwes någon anfalla den, som under sin hand och wärjo hafwer Hofwets penningar, kök, källare, eller hwad och hwem det då är, och honom med hugg och slag, sår, rån eller öfwerwåld antasta, för mat, öl, lön, kläde eller rednings skuld, som honom ej tilldelt eller bestådt är, miste sitt lif. 1687 den 16 Dec. Kgl. HofArt. 2 Cap. 24 §, Just. W. p. 1159. Rånar man och med wåld tager af annan, i eget eller främmande land, på gator, wägar eller andra ställen något hwad det häldst wara kan, mer eller mindre; warde wåldswärkaren hängd. 1798 den 31 Martii, Kgl. KrigsArt. 8 Cap. 2 §. Tager Officer eller UnderOfficer under Durchmarche och Tåg, med wåld proviant eller fouragepersedlar; warde degraderad på En till 3 månader. Gör det någor af mannskapet; straffes med spö ifrån 15 till 30 par, efter omständigheterne: hwardera fylle äfwen skadan. ibidem, 12 Cap. 7 §. Soldaten O. O. D. hwilken utöfwat all den wåldsamhet, hwilken utgör egenskapen af rån, nemligen att han slagit J. J, tilldragit halsduken så hårdt, att han ej kunnat tala och däraf samt slagen dånat, fordrat penningekatten och densamma eftersökt, men af orsak, att den hade igenom en söndrig ficka nedfallit i klädningen, ej kunnat igenfinna, uppå J. J:s föregifwande, att han qwarlämnat
