Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
322
MissgjerningsBalken, 20 Cap. 9 §.

det, att han mistat det honom ej tillhördt; likwäl ock emedan den sednare ej kan sägas hafwa detta gjordt till att rätta, hwad den förra illa gjordt, utan allenast sig på olofligt sätt att rikta, och således warit lika arg och ondskefull, som den förre, så straffas han också som en Rånsmann. Abrahmsson, pag. 717; hwilket jämwäl öfwerensstämmer med lagens esprit i 24 Cap. 8 § MB. där dödsstraff utsättes för den, som af misstag dödar en annan. Orden i 20 Cap. 9 § MB. fullt wåld, wisa, att lockande, hotande, eller ägarens otidiga räddhoga, icke göra brottet till rån. Det fordras äfwen, att den egendom rånaren will draga under sig, bör höra någon annan till; ty det anses ej för rån, om man med wåld tager sin egendom, som någon annan warit berättigad, att behålla hos sig, till dess ägaren rätt för sig gjordt. Den det gör, pligtar blott 20 daler S:mt, wid de händelser, som i 20 C. 14 § MB. nämnas. Jämnför Nehrmans Jurispr. Crim. p. 377. Huru för sjelfpantning bötes, se 1 C. 4 § UB. Att både korrt efter wår nu gällande Lagboks utgifwande och äfwen i sednare tider, i anseende till mildrande omständigheter, Rån blifwit afstraffadt, i stället för dödsstraff, med högsta kroppspligt, såsom 28 dagars fängelse wid watn och bröd, samt lifstids arbete i Marstrand, 40 par spö och wisse års Fästningsarbete, samt i alla fall uppenbar kyrkopligt. Se KK. BB. till S. H. R. den 12 Febr. 1741, den 6 Januarii, 1744, d. 13 Julii 1748, den 14 Aug. 1771, samt Kongl. rådk. Prot. den 11 Januarii 1771 och 1 Maij 1786. I Preusiske Staterne anses icke rån med dödsstraff, i annat fall, än då den rånade därigenom lifwet tillsätter. Betjenar rånsmannen sig endast af skrämsel, så belägges han med 8 till 10 års; men har han därmed förenat slag eller annan wåldsamhet 10 till 15, och om den rånade till lem blifwit skadad, ifrån 15 årigt till lifstids fästningsarbete, samt i alla