Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 158 —


VIRGINIA, (med förtviflan.)
Ack! låt mig gråta. Kom — Hvem synes? Appius åter!
Kom Julia.


FJERDE SCENEN.

APPIUS. CLAUDIUS.


APPIUS.
Det är gjordt; min dödsdom fälldes här.
Hon är Sicinii brud — Sicinius älskad är!
Och det var han som nyss, — o hämd, o blinda öden!
Min svaghet ömkade, och skonade från döden!

CLAUDIUS.
Förgät en oförrätt, hvars hämd ni redan fått,
Och vänd er sinneskraft på högre ämnen, Drott.
Här höfs ej klagan mer, här fordras att regera.
Er skoning var för sen, Sicinius är ej mera.

APPIUS, (bestört.)
Sicinius!
 
CLAUDIUS.
Han är fälld: så ville ödets makt.
Men ock vår plan förrådd, som jag det förutsagt.
De största farors moln, vid hären sammandragas.
Sicinii död, ej blott, med allmän sorg beklagas: