Ja, ditt Gustafviskt ädla bröst. Min KuDg^ föraktar denna lära. Som jäfvar undersåtens röst I fi*ågan om Monarkers äni. När thronen bär en folkels far. Som till dess vård, till dess försvar De heligaste pligter lifva; Hur stor den gärd af tacksamhet Som bör nationens offer blifva! Men hvem dess villkor bSttre vet. Än samma folk som den skall gifva? Och hvem kan ge den, mera hel^ Mer sann, än sjelfva dessa bygder, Som blomstra genom Förstens dygder, Och bära följden af hans fel? Må tid från tid, till seklers ända, Föraktets lön bli deras lott. Som nyttja Ijosets fackla blott, Att upprorsfacklan dermed täildaj Förnuft i raseri förvända, Och drifva sanningen till brott! Sublim, förtjent att vördnad väcka, Är makten att ifrån en thron. Liksom ur molnens region, Mu fruktbarhetens spira sträcka, Nii dundrets öfver en nation. Men de. som jordens Sdeo dek^
