— im. -T- Hvad? äro de då fkdar blott, Om htiMcas ylshet, utan brott Ej tanks en mc^lighet aCt fela? Kan f orden, trygg* f(H^ åskans hot^* Ej npp mi dem sin anblick hvSlfva? Och' måste hon Vid deras fot, Blott sluta ögonen, och skalfva? Om samma loford måste ges, Med samma nöjda blickiur ses Välgörarns spira och tyrannens, Hyad båta tusen dygders rön? Hvar blir den goda Förstens lön? Hvar hjeltens ocfa den stora mannens? Låt svagheten på thronens höjd. För Prinsars fel en vördnad kräfva. Som spa]*ar henne, vådligt röjd, - Att for sin egen målning bäfva: Från den Olympiskt höga spher. Der Gustaf ABoiiFs like Ijungar^ Han skådar obekymrad ner På denna menighet af Kungar; Och trots de- faror nitet ser För makten, högheten och :flärden, Åt sanningen och efterverlden Till rättvis dom dem öfverger. Med bortvändt öga, som vi böra, Från skuggornas och ljusets strid
