Han gaf dem Han 6om $kref| &ån jordens gnixid* ningftdagar, Sin makt på fastets hvalf, i hjertat sina lagar; Och himmelskt leende åt tanke-gycklarns flärd^ Du gaf dem snart,- dii sjelf,* i en forbäUrad i^erld. Rättvisan hade flytt från throneroa på jordein; Och Sanningen, som' hon, var Våldets oflTer vorden. ' Hvem gaf dem lif igen , ooh styrka odh forsvar? Du var det. Religion! ditt storverk detta- var. •Du höjde hjeltens själ att Våldets hot förakta: I trota af bödlars jem,^ soni sarga och ^om slagtn Du tolkade bana pligt, du eldade. hans mod. Och Orättvisan skfili i purpurn, der hoA atod � Förtryckarn räds ditt rop, som öfver molnet skallar^ Och darrar för en Gud, hvots blixt 4u nederkalla^p � Hvem, starkare än du, kan knyta dessa hand. Som fästa bm^ams tro vid lag odi fosterland? Förgäfves ärans Gud sin skatt af lagrar tömmer; ^ Hvem gäldar dessa sår, som Minnets rost foi^- glömmer? Du ensam, visande for oiTrets höjda syn. Förgätna d37gders lön förvarad ofvan skym Naturens, hjertats band! en slump ej er bereder,
�n Gud ctr stiftat bar, och vakar hivew- eder^
