Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

.^ x5o — tin Oud.^ J!'6r jorden mild ^ i ^enskaos Tijerta lagt Lyoksaligheteni) frö med dessa känslors makt; ! Och 5 vittne till de band hon iitfSr Hooom knyter, Välsignar di^ro^ helgd^ och stfaflTiirlleD som bryter. Hvad renhet makars tro vid himlens altar fart Eli fars bestraifning^^-röst, en mors förmuningstar^ I I åsya af eii Giid � iivad dul^el kraft de viitaa! Och) gömda Tftcksai^het, sa. rörande att fiaoa, Hvar^ skuld i dagen ställs, hvars offer ingen ser, Hvem räknar dem? �li Gvtd! och du be^^^ej men ITSgt Ifbder qvalets rop- kring Jordens vida länder: Der, rasar tyranniet med blodbeistänkta händer; Der, IrmiTÄr lAgans-våld , som splittrar jordens famn , Af en olycklig stu^l, blött askan och ett namn. — Här, glömd i kojans natt, én plågad ålder qvider; Der, mot sitt högsta kraf^ den bleka hungern strider^ Och delar, stum af gråt, vid andras öfverflöd, At sina- nakna barn, ett knappt och mögladt bröd. Du, som i 4jiis och dygd ditt kall, din ära sätter. Hur ofta tröttas du af menskors oförrätter! Hur mången suck ^lu drar, for intet annat brott , Än det, att vara irärd ditt slägtes vördnad blott! I detta djup af qval, hvad tröstar menskligheten? En Gud; ^^ Hans styrelse; Håna blick; �. och evigheteti.