Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 198 —


Från mig, ur mitt sköt är han röfvad:
Jag åter begär hvad jag mist.
Din rätt, svarte Zevs, skall bli pröfvad;
Saturnus må slita vår tvist

Han dömde: ”Sig ingen beklage!
”Till alla gemensamt han hör.
”Du Zevs, som gaf lifvet, det tage
”Med anden igen, när han dör!

”Du Jord, till din egendom göre
”Hans ben; göm dem åter i frid!
”Dig Sorg! dig, sin mor, han tillhöre
”Sin hela besvärliga tid!

”Från dig, skall så länge han andas,
”Han aldrig bli skild någon dag;
”Din röst med hans stämma skall blandas,
”Din bild med hans anletes drag!

Så Allmagtens utslag blef gifvet,
Och menskan, i kraft af dess bud,
Blef tillhörig Sorgen, i lifvet,
I döden, — Jorden, och Gud!