— 5i4 — När något visst i paiman stiger Få en Spanior^ — strax offiret der! En Ryss ger stryljp} Holländara syir; Fransosen sjunger^ Srensken tiger. Italienarn -ger sig tid. Att långsapit hämdens timma soka � Om saltet, med sig sjelf i strid^ Han dröjer^ att dess giymhet SI � Belsano det ock här beslöt I Han gick ej i sitt hns tillbaka; Men, i en malmgärds hyrda skot, Hvad tårar han for din sknll got, I Andäktiga och grymma maka! Än såg han dig, i blod och qval| i De sista ropen ömkligt sända; Än blef det hans förtviflans Tal^ Att mot sig sjelf sin värja rända. Nu förekom hur fidsk du låg^ Och armame kring pelarn förde; Nu denna tanke honom störde: Hvem yet om hon den skui^en såg, Som stod bakom och henne hörde? ~
- 'Ack vore hon mig trogen än!
- Ackj yore blott min syn be$!ragenP*
Så skrek han först — '"Nej/^^skrek han ses, ^TörräderiH är Uart| som dagenr �.
