— 575 _ '•Till mina studiers pris det- lände, "Och kom enkannerlig deraf, ' "Att jag Förnuftets former kände, "Förr än jag form åt byxor gal."
•'Nu, Män och Broder, ofvervHgea '•Hvem den berömda mannen *är, '*Som skräddairkonstens hjelp begSrj '*Och sen J det betänkt, så sägen, •'Oni J ej samfält ense^bli^n, "Att, sax och nål för honom föra "Är samma sak, som byxor göra Åt sjelfvaste Philosophi^n? '*'An mer: J kunnen ha den heder
- 'Att räkna, ifrån denna dag,
"Hans vettenskap i slägt med eder^ "Fast litet högre i sitt slag. "Ty hvilken är den stora gerning, Som hans odödlighet beredl? Om ej, att han Förnuftet gclt
- �n ny fason, till söm och skärning,
^'Den yppersta man hittills sett? "Nu fast jag, blygsamt, ej vill sätta
- yår konst med haas i lika rang,
^Hvad är det likväl, om ej delta, "Som utgör skräddarens talang? "Men hvad oss rör långt mera nära,
