Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/468

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


3å läuge Hofyet hyser "Er, Ocb den föronftige ]|W — Qg*J Jag l^edraSi det Sr sant, ej stort Med orsak att det lugn foriora^ 8om tillhör denna glömskans oxU , (jrrefvinnan l^r lierömligt fort, Att ej med flina bref förstom Pet md4 heme^ pfion ^ort^ lUen huF ert samhet häroni dämmer Och huru kristligt Ni Sn gor. Och hvad man vill, och hvad man Vki SÅ ^ det iok^ Er man glömmer,

�t? 

Jag Sr så ^ckeo, en poet Sig nåasia understöd att Tara^ Smot ain själs Gudomlighet* Hos osa väl frågas, jag det vets JCan en foraäni Gr^fvmna svura^ Med vijil iei �aFad värdigt ^ Pd en QfräU08 artighet? Mui sats, i sådant ftll^ Sr dennai Hon 't^r med framgång sitt parti. Att svar^ ea padtig penna. Om hoQ )iar vett och amak, aom N3 � 0*n-ej, ^ hör hon aitt vSrde Hwia^ Och lata hSgvälboret bli.