Kom^ att ert gamla rum i yåra' 8atoiq[vSiii tagaj Kom, våra karlar lär, som Ni tillförne ^rt^ Att lifvet pUn spel fördraga; Lär tara damers tropp^ som Er ej aakna bordti Att utan Qas ooh flBiti behaga. Och mig � Mm jrimmar imtterfort � lår mig den vises lagn i alla öden fitma; Att icke sackii bort de ifix^ soqi dock forsvinna, Att Ijufl tillbaka le åt en förfluten vår. Ur mörkret i|f den höst som slutar mina ärj Att ock med trötta känslor nira Den blida mensklighet för menskliga begär, Som på en annan tid jag kunnat andra läraj Lär mig att vara via med lättaste besvär. Och dygdig Htan att förfära; Att välja, som det egnar sig^ Och som det höfs en vis, förskjuta; Med styrka nog, att längre njuta^ Med klokhet nog> att råda mig � Lär mig med lösa tömmar atjra^ En själ, för skyldigheten spak, I nöjen kanske än för djerf att äfVentyra} Och att behålla deras smak. Sen jag förlorat deras yra. Men lär mig, Iramför allt, den stora konst NI fick. Med alltid öppen själ, att andras känslor dela; Att se med fröjd, hos dem, de njutningar mig fela;
