Tllili HoF-KANSLERfiN ID. Hl. HeKR Friherre af WETTERSTEDT, dH han under en resa var H. KONGL. HÖGHET KRONPRINSEN FÖIiJAKTIG. Jag såg, i går, en skönhet i sin char, Till ögats glans, och liljans färg på kinden, Och slöjan fläktande för rinden, Lik Astrilds mor, då hon till Cypern far; Men snäckan ej på molnen kördes, Den flög på gatan fram med larmj Och af en mörblå kapprocks arm, En fruktad spira öfver spännet fördes. Nu, till en hälfl, fast likheten bedrogs Och ej ett dun sägs till af af dufvo^paren. Jag likväl föga vilse tog, Ty sjelfva Falma gungades i Charen. Der satt hon ensam: skön, men intet glad; Med sorglig likhet af ett rosenblad. Som, från sin stjelk, de grymma vindar sprida. Hvem undrar och med skäl derpå? Dar komma, dar och veckor gå. Men ingen SetJios syns vid hennes sida: Den Tredje Kransen^ vins ej mera så. *). ^) Se Poemet de Tre Krsnsarne.
