Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


.^^ 54 �^ Skall stamma fram ett ljud af tröst, Men med ett öga, med en röst, Som vittnar, att det är en saga. V^ Er, som aläpen hennea band. När hennes ögonkast ibland På en rival förstucket spelar; Och hennes välförstädda hand At honom den försäkran delar, Som i det rädda ögat felar! Ve Er, när hon sin späda arm Förtroligt kring hans skuUra sluter, Och när han, säll iaf eder harm, Eti suck i hennes öra gjuter, Och sljäl en blick i hennes barm! Da ikall pa bleka kinden rinna Pen heta tåren långsamt ner: Förtrutne" skolen J foirsvinna. Med eU att aldrig synas , merj Och 'dock skall nästa morgon Er Vid hennes dörr å nyo finna! Den hvila mödan andra ger, 'Skall, frän er bädd, för evigt skräckaa Af vakande bekymmera flock, Och er förtärda lampa släckas, Förrn Sömnens vingar hunnit sträckaa Till edra tiQtta ögonlock.