föras af er vilja, utan att hafva med ert inre sinne den ringaste gemenskap. Så att om ni, till ex., uti inbillningen skiljer för en dag eller flera, själen ifrån kroppen, så skulle den sednare ändå verkställa alla dessa utvertes rörelser henne förutan. Virgils hand skulle hafva skrifvit Eneiden, fast hans själ varit flyttad trettiotusen mil ifrån hans kropp; ty hans hand var ställd, att på vissa timmar rita dessa bokstäfver.
Mången torde anse detta för skämt, och ej lätteligen inbilla sig, att någon stor djupsinnig man kunnat falla på en så litet rimlig tanke. Det är likväl alltför sant, att denna sällsamma dröm varit på sin tid ansedd såsom höjden af philosophisk grundlighet; varit antagen såsom den enda sanna förklaring af själens och kroppens sammanverkningar; varit mathematiskt bevist af Wolf, och lärd och trodd, nästan i alla Skolor i Europa.
Förnuftet, gifvit menniskan att leda henne under lefnaden; att upplysa henne om sina närvarande pligter, och att stödja (men blott stödja) hennes hopp om en högre bestämmelse; har öfver detta behof en ganska ringa utsträckning, och har, öfver sinnenas erfarenhet, alldeles ingen visshet, genom sina egna blotta tanke-lagar. Alla sanna philosopher, som på ett redbart sätt upplyst menskligheten, hafva byggt på gifven
