Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 37 —

melse, antager och förutsätter en verklig naturstyrelse, grundad på vishet och godhet, i trots af all förnuftets villrådighet, och alla spekulationens inkast. Frågas: huru sker detta? och huru låter det förklara sig?

Det första som kan med fullkomlig visshet sägas derom, det är, att sådan är, en gång för alla, vår oföränderliga sinnesdaning, till hvars innersta sammansättning och känslogrunder, det skall troligen blifva oss lika omöjligt att fullkomligen framtränga, som till de första principerna i alla andra naturämnen.

Allt hvad som deraf synes låta med någon klarhet vidare utreda sig, det är:

1:o Att vi ej kunna fästa vid föreställningen af det stora gränslösa Allt hvaraf vi omgifvas, och under beroende af hvars eviga, oryggliga lagar, vi sjelfve tillika med all tänkelig existens befinna oss, — att vi ej kunna fästa, säger jag, vid den stora förvånande föreställningen deraf, något slags begrepp af ringhet, saknad, ofullkomlighet. Det är sant, att denna föreställning innehåller, utom stoftmassan, egentligen ingenting annat än först-ursprunglighet, omätlighet, allverkande kraft. Men från detta högsta tänkeliga, försöke man, om det är möjligt, att, utan förrin-