^ 53 -- lika, så litet som Locke kimnat upptäcka nigra sjntetifika omdömen a priorL Hade han insett möjligheten deraf, så hade hans heryktade .Skep- ticism (så menar Kant sjelf åtminstone) svårligen kunnat Sga rum. Lätt var i sanning ej heller, att ntisstänka den nödvändiga föreningen emeUan ett snbjdLt och ett predikat � hvaraf det ena på intet sätt lät ur det andras hq^repp härleda sig. Kanhända fordrar man af mig, att nu äfven komma till en närmare utveckling af den stora upptäckten. Att den består i ett slags omdömen, eller tankesatser, förut obekanta , i h vilka ett nytt predikat, som ej ligger i sjelfva subjektets begrepp, likväl tillkommer annorstädes . ifr^, och på ett nöd- vändigt sätt förknippar sig dermed, — detta tor- de af det föregåeiide temligen förstås. Se här hu- ru dermed^ sy nes förhålla sig. Hvar odi en vet nemligen, att Kant antager hos oss en apriorisk åskå4iung af Ti^en och Rymden � som föregår all erfarenhet, men hvari vi tänka oss alla erfaren- h^iens föremål, eUer likasom insätta dem. Från någondera af dessa begge grundsyner,.' är det nn som Kant i vissa af vårt förstånds omdömen här* leder det nyssnämda nya predikateL Ty, då ef- ter hans mening, å ena sidan, tiden och rymden måste ansetf såsom bördiga endhst firåit tår ^gen inre sinne^[rund, och alldeles icke tillhöriga tin-
