Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

- 54 - gen i sig sjélfva , men vi, A andra sidan, likvil ui* � . galunda kiinna tfinka.éUer föreställa oss dem an- norlunda, än i tid oqh rymd; så uppkommer der- af nödvändigtvis en hopsmältning af tingtqs öfii- ga tänkbara bestämningar med vårt föreställnings-, sätt i tid och rymd^ h varigenom dessa våra grand- syner icke kunna fela , att med det samma 4tfver � gä i tingen och blifva dem sAsom nya predikat- tillhöriga* Detta 4r, i kjwrt begrepp � apriorisk syn- tesis* ^. .'>... . �. Likasom iiu möjfighéteh af erfarenhetens syn � tetlska satser' ft � ex. öfiJdet är en gul^ tukgj smältbar metall J — Fiigetn kar fjil(ti*arj näbb och tvä ben) '^loiéror' tSt äéii ;^ttré Siskädiiingeny' hvarigenom vi se^Öch röna qvkltteterlbas' tillhopa- varelsé i samma' substans , det vill stfga subjektens och predikatens verkliga förening, (utan att vi lik- väl inse nödvändigheten af denna 'förening;) , likasfi är det äfven i och geiiom tidens och rymdens ur- sprungliga ftskädhingår, som Vi I väfä faprforiskt' sjmtetiska omdömen förnimma predlkätéts och sub- jektets förknippning / men Nb tillika ' lAed nödvän- digheten deraf: ehuru e| (som i anälyiisktf 'omdö- men) predikatet lAter ur subjektets natm* uCyeG3[la sig.

  • � � •

Skillnaden emallan <Jessa begge dag af $^n-> tetislta saUer hestår alltså, efler Kants lära � den �