ner, sotn de af auktor ntgifvas för, s& fSr likrfit ta- gen enda af vflra apriorislta satser derigenotn til- gon minsta större visshet i afscende pft erfareuhe* ten, fin samma satser redan förot Sga � efter del TSnligt ylande begreppet om tid odi rymd'. Id- flkränkom oss här efter auktors egen anledni&g till Tjtndett, Båsom den klaraste it^eställiiiitgen , och till den geometriska visshetens förmenta beroende af dess aprioriska natur. I raoUats af aukton hypotes, antagom alltsfi rymdens idé bos oss för Jo- genting annat, fin hvad 'Looke ntglfver den föri nemligm en abetraherad förestidluing af det rom, som verldarna och tiogen i dexn intaga. Det h& åi äSvea under denna bypobcs omöjligt,. uU hvad mm gäller med full logisk visshet om ^eUva blot; ta utsträckningen, icke skulle tillika gälla om det utsträckta, följaktligen om hela den kroppsliga er- farenheten, hvilken, under denua synpunkt, icke är annat an blott en, på olika sätt, modjfieradll^ fitrfickning. Således, äfven i del fall, aU. rjKodeu idé alldeles icke vore annat, än en ifrån erfaren- beten ahstraherad föreställning, eflersinne iq^n om det likväl vore möjligt, ätten qvadrat, delad i tv^ □e trianglar, kunde i någon erfareiihet upph^ att vara lika stor med Leggc tillhopa? Och om n deraf skulle följa, att det tiela kunde va^a u^gou gftog större eller mindre an sig sjelf? VisJielcn
