- 87 - I I)^gge8 mening, alltid förblir en tom sinncsdröm, ntan all motsvarighet i tingens realitet, h vad skil- jer, antingen maa kallar detta begrepp en blott tankevana, eller en hos oss ursprunglig tankeform? Vissck^ligen ingenting i afseende till saken i sig ^f. Men Kants hypotes* ' utmttritfer sig framför d< � "^ andra /gelidm den nya uppfinningen åfenföiw tittlksn8AvÉiidi{^et, som narrar osb. '"^'IckelÄitre iösÄp ^ghurii (som &ant uttrrck- ligeii försäkrar ) metafysik först och endast $kuU9 blifva möjlig genom den syntetiska apriorismen. Dentia sfstnäinda 'gitindar sig pä tids- och rymd- åiddidningen , och ' pi nödvändigheten af de sinnli- ga fil%ällanden som^ deraf uppkomma. Metafysi- ktti deremM hat blott transscöidentala föremal^ aditt icke fiunna gffvas i tid och rum. Det är ej Illtt tftt första , huru denna vettenskap endast skulle bllfra möjlig just genom sjdfva de sinnlighetsvill- kor, mm den, för att kunna gifvas, skulle böra a&öndra odi Öfverspringa; Visserligen påstfls, att den aprioriska syntesen utvidgar vår kunskap genom det nya predikat , som derigenom tillägges subjektet utöfver dess innehälL Härifrän skulle alltsä verklig metafysik uppkouH ma. Men sjeli^k detta predikat, hvåd Innebär det 'då, utom någon viss bestätnning af tiden eller rummet? och jag ville väl veta, huru något ljus
