- ^ - nelaCysik, för oiuöjlig. Se hiir hans dutledning i detta 'ftbeendé. Alla metafysiska satser, sttger han t firoisynteiiska. Mea för att äga fullkomlig visshet, måste '4e tillika vara aprioriska. Men nu blir in- gen syntes apriorisk, utan derigenom att fö|rein&- \^KfifS.*^ Qss i, ^ apriprisX AfLådiuDg, ,^dan till
�$• fP � yyw4eni.i,g^ �!nfitri!8n. . �4 vi, nu. lik v �!
eg^H^,i|g9jVjeniiq.såd9na .ftsUd^ipgv � nemligen ti^lfpp op^.fyffli4e^i;inpi de metafysislu^ föfem^- l �a ,Gij4. Siä|knfli,J., icjte kuimagifyw oss i nft- g^pai^^ af d^;.sä följi^dejaft attyftrt. förstånds kAti%^ri4 � grw4bfKr^Rf såfpip alla grundade på tiflfr^^^^t^.fjpidå^kädningefi, icke heller kunna an- ic||^i4|is på jiådaim metafyfuska. föremål, och att all kn^tjuip pm ^em, det yiU säga all egentlig me � Ufyf^^rh^T 4^]genom för os^ omöjlig. Jag tillstår att jag ej ser mera klart l^Iri, 8h i^hdli systemet i alhn&ihet^ hvilket alltigfsnom fö- rekommer mig^s^som eu byggnad, uppj^ta^afidej dristigii^ hypoteser, ingalunda lätta att öf ver ty ga sig om � Jag tror således ej, jag upprepar det, att tiden odh rymden utgöra hos os3 blotta aprioriska å^Ukdningar^ utan all motsvarighet i sjelfya tingen, i hyilket fall hela vår yttre erfarenhet ej skulle bli afli^at,, lUi en iMS^räglig d|römyilli|. Jag tror ej, att df �m åjj^ådni;qgarg förening med lt>^gr€|i|p �fl^|^ (djelt^ fir apriorisk syntesis) kaq blifva en källa
