tUet ^')9 och måsle såsom sådant ständigt håUax för ögonen. Är då det Absoluta åtminstone något? Icke heller. Ty allt någct är en bestämmng, smn tiU- h5r ändligheten. Det Absoluta � i sin rena abio � luthet^ är derföre ingalunda något. Det blir font någotj genom subfekt^jektivering^ij hvarom snart mera nedanföre. Men känner då åtminstone det Absolnta mg sjelf? Har det begrepp och medvetande? "^sserli- gen påstås 9 att det Absoluta icke dr fiillkomligen blindt ; icke utgör någon negation af allt för- Tummande '*)• Hos det Absoluta antages tvertom ett oändligt bejakande af sig sjelf j h vilket tilli- ka utgör sjelfva dess varande '^). Men detta sjdf^ bejakande 9 heter det straxt derpå, liknar en blott känsla j nnget&T såsom den af tjrngden^ hvitken tillika är och utgör sjelfva tyngden ^). Något annat slags vetande hos det Absoluta, h varigenom det vore någon ting för sig sjelf kändt och Attu* nigt, eller förböUe sig såsom ett föremål för sia egen kunskap , får ej tänkas ^'). Således ej heller något verkligt sjelf medvetande. Ty först och främst uppkommer detta sistnämda aldrig utan gent emot
<^) Neue Zeitschrift fiir Spekulative Physik. br Bd. b St. p. 5a. '*) Apbor. 6i. '") Aphor. 47 � 6i| m. il
�O) Aphor. 5a. �) Ibid.
