Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Hyar och. en som^ bebäUer. nAgot litet minM af sitt logiska studium. Vet att det finnes, i alla förnuftets omdömen, ett litet föreningsord emellan subjektet och prcidjkat0t, som på latin kallas capula^ och som i vArt språk uttryckas genom den cmkla stafvelsen är: till ex. själen är en ande} matenen är delbar; månen är en jordkropp, o* s � ▼• Nfir nu från aUa dylika satser, både ämnet och omdömet (subjektet och predikatet) alUe^ les afsöndras och borttages, så frågas, hvad åter* står då sedan? Hvar och en finner detstraxki eih dast blotta copulan � blotta föreningscMrdet , korteligen, detta blotta är^ som läsarn förmodligen tycker då mera betyda ingen ting, och derföre ansar i likhet med ett tomt ord] jud , eller ett noll utan siffrii Men hvad skall läsarn säga, då ban under � rättas, att detta ärj detta lilla i hans tycke obetydliga föreningsord, likväl just är och utgör sjelfva det stora Absoluta, h varom han hört så myeket talas, förmodeligeu utan att kunna på minsta sätt utgrunda hvad der med bör förstås? Efter sjelfVa Jacobi's begrepp om denna filosofi , förhåller det sig likväl helt och hållit på nyssnämda sätt Sfi långt man får tro honom, består nemligen det Absoluta i ingen ting annat, än just i denna såkallade copula emellan subjekt och predikat, det vill säga i detta blotta allmänneliga rYr^ som i sigsjelf