— h4 — ursprungliga medvetdöiayaesi'^): Andeiiyét' ejitfj kyarken sin skapelse, eller alt åxA^fkt ng �f(df lÉil deri és\Aéäf^ Tj^bUtåa åskåånmgrn, ér äjmurUhé iutvetOBde jiioch då onde^skåAw Hg^ifHf^, kmt kdn ^dUMtjn ^ég^^frOn ^ ^jeif, dit i^l. afega^^ iokid (feta- atb idet ill hM,' som .båd � ritapÉ|(J! |Mlt sjelf utgör hvad fasm asr ^y tFör ätt kömina*ilHI medvetande i allmänhet, både Af aig * sjelf triik fiSremål^, m&stevi (anden hos .oss) träda �ur tekftd- Aingen, ooh abstrahera från dess produkt 'i Fämft därigenom blir produkten objekt ^).. Men. <Af jv^n sedan^ detta skett, veta vi ^j mera ttp (pnUptiftt produkten eller objektet är. vårt eget venk � ocbaftt det ir 4ig sjelf spm vår ifnde betraktar i obpskteb Objektet, beter det � är nu r^an^ förhand. JOeu ursprung ligger för mig i det förfiutna, lånp på andra $idan om mitt ^, medvetande j 0ch ^ah Sterär för mig (nu mera) utan. all min åtgärd ^)^ Och vidare på ett annat st^e; objektets urspnmg^ ligger ^nortpm allt medvetande j . tjr med . pifjektet Jttppkppi förft mfidvetand^t. Derföi;e xjr.nes gsSi ^Jekfnt^ s4fom någonting fullkcmligt ab^roe^ ff vår åtgärd j ehuru i och för sig: sjelf det 4^
.1.^1 iSfy^tfua des tr^nsc^nd* Idealisnptiis. ,EinIe^t*. p. i^ , r . ^ Ideal. 4- Wias. L^e. p. 276f 928. cfr. Syftam d. tmosc Id^^lifPl^ 9^ Hanpt Abieh^ UeEpoche^ ')Ide- aliiin; d. WiMensch. Lebre jf. ^9^ ^VUfpd. d, YH^ Lehre p. aag. *) Ibid.
