Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

^ 2l6 —> hv �roin vi borde boppa^^ fittiia omsider bestämdt underrättas; meu icke jag åtminstone har varit i stånd y att ur hela denna vidlyftiga lära utleta ett svar derpåy som icke af hepne sjelf motsäges; och hvar finnes den som vill påstår att kunna* fullkom- ligen utreda hvad hon i den delen verkligen an- tager eller bestrider? Frågan om den yttre verlden utgör, enligt denna lära, filosofiens vigtigaste ämne, eller rättare S4gdti heU dess ändarna}. Så fprhäller sig dock väl ingalunda. Ett större och vigtigare föremål har hon visserligen , i behofvet att veta huruvida vi äro upptagne i en försyns afsigter, och hvad vi på sådan grund kunna hoppas i hänseende till vår yttersta bestämmelse. Denna undersökning, som utgör en och densamma med undersökningen om tillvarelsen af ett högsta väsende , se der filosofiens rätta hufvudämne. Så längt frågan om en yttre verlds verklighet bidrager till upplysning af denna förenämddi s^ långt blott är den för filosofien vig* tig och angelägen. Verkligbeten af den synliga verld, hvaraf n omgifvas, blef alltså för den äldre spekulationen, fast ej dess enda och högsta föremål, dock en vig-; tig sak att öfvertyga sig om. Icke att ju Lockes mening kan äga sanning , då han påstår, att, äfven då inga yttre tipg funnos, tillvarelsen af en God,