- �44 - vi ej begripa liuru det ^kuUe ske; men i hvilket fall det fattande väsendet alltid åtskiljes ifrån det fattade föremålet Ändteligen så, att sakeipi som utgör föremålet icke består i annat^ än i Uotta fö- reställningen , i bvilket fall sak och föreställfiiog visserligen blifva på det fullkomligaste säjtt |st^|Och det samma. De tvenne första tjrdning^riie låta )iär ej antaga sig, emedan en yttre rym4 och ^ objek- tets egna särskilta tillvarelse i den nödvändigt jOiå- ste förutsättas. Återstår alltså den tredje och .sista tydningen, uemligen den, att sjelfvfi saken ^ sjjeljrva objektet intet består i annat, än i blptta föreställ- ningen. Men hvad innebär detta annat, än rena klara idealismen , hvilken dock är just hvad hfir skulle bestridas, och h varifrån menniskan skulle återföras 'på naturens raka och rätta väg. Att objektet, som författaren på några , st&lJleii yttrar sig, består hos anden i sjelfva haas, [Verk- samhet, och får sin redbarbet derigenom^ förkla- rar ingenting, och hindrar ej denna lära att vara en fullkomlig idealism i gammal, vanlig betydelse. Författaren har sagt på andra ställen, att objektet i grunden icke består i annat, än i ett förståndets handlingssätt. Betyda nu begge uttrycken andens verksamhet och förståndets handlingssätt^ som de naturligen böra, ett och det samma, så blir följden klar. Hvarje förståndets handliAg, ^f .^öd-
