— aga — sira flt samhället nyttiga medlemniary iskickliga tfll dess tjenst genom insigter och tankebildnii^. Äf- ven en filosofii som, svarar mot ändamålet, måste då här läras: en filosofi, byggd på alla tider � gr nndligi- ste undersökningar, sund i principen, om också ej bottendjup, och klar i behandlingssättet: icke en af modet införd höglärdare, som utsväfvar långt Sfver gränsen af allt förstånd, eUer fräckt mel*- ger dét. Men då det är staten, som här både be- kostat inrättningen och lönar lärame, b vilken d^ulk väl framför den äga rätt att dömma öfver kam ändamålet uppfylles, eller huru långt man den* från af vikit, vore det ock blott genom an öAw* drifven och förbryllande vettenskaplighet? I&git orimligt vore väl, att finna i en sådan vaksamhet en afvikelse från liberalitetens fordringar. Den of* fentlige läraren har visserligen e) mera rätt, att ef- ter eget hugskott och godtycke bråka ungdomens hufvuden , med sina oförståndiga ordlexor om dea absoluta identiteten och dess subjekt-objektivennj på linien , än mina barns informator har, att emot min vilja förspilla deras lärostunder, med grubble- rier om qvadratura circuli, eller alkemiens hem* ligheter. Säge mig ej heller någon, att lärarea i en vettenskap måste bäst förstå, hvad deri kor läras och läsas. Frågan är ej här om valet af den eller den boken i någon vettenskap, som UU sini
