dim ifitt flflt hthttt af jUn wmUmmn^Kt, dl U- ^t9ffin% ifrto objekt tiD forrrtäiliring. Det aiå tm- tetti �Ba medgiva �, att a^ilea är imineiiiat nedve- tandtf af Mia förcatfllliuimr. åt itknent och otas dfrergång liSrenad, fa Glafoni identifieffad med drai) adb att, om verldjsynorna verUigen irifoia både hemiei ^ea duipeke och enda möjliga filre- m&l, iå kunde en slags realkonskap, det ?iU sägs, en inunediat kännedom af föremälen^ p4 Tisst sätt tiUbdra henne* I grunden blir dock detta ett hbtt sofisteri Se bfir h?arfdre: iu> Upphlf^es icke genom en sådan hypotes � bfarken allt bebof af motsyarigt föremål till föra* sttUningéUf eller behofvet af motsvarighetens ome- delbara förnimmande* Det är godt, att tiden och rummet utgöra helt och hfiUit vfira egna tanke- skapelser , att den produktiva inbiliningeu ensam framalstrar i dem alla synerna, och att vårt (ör- stånd i och genom sina grundformer, kategorierna, uppfattar och sammanbinder dem. Men blotta på- ståendet, att så är, utgör ännu icke någon real- kunakap. Dertill fördras äfven, att sjelfva sinnes- varDlsdUS natur verkligen svarar emot en sådan uppgift I och att motsvarigheten kan af oss på ett <m<NUlbart sätt förnimmas. Men kan hon det möj- Wsffinn} Och om hon ej kan � hvad åtskiljer då de �> hypuUa iftin andra af lika slag, såsom det
