Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 335 — af oss sökas. S& högt öfrer dem, som till äpp-^ lysning om det helas bestämmelse och vftr egen, skall filosofien y ännu en gfing sagdt � aldrig fram- trSnga/forr In hon till förnuft odi yttre erfaren � het lägger ftfven denna inre erfarenhet hos os*^ som ^i äga genom känslans uppenbarelser af det' absolut förträffliga: en erfarenhet, hvilkeni tik � lika innebär den absoluta lagen fSr all fri téii: � samhet, att begynna från den högst ursprungliga^ och ger oss derigenom, lika som vid ett endar starkt sked, den högre åsyn af hela naturförhållaiK^ det, hvarigenom alltings bestämmelse d fvcrtygHg qu upplyses, en åsigt, hvartiU vt aldrig genom blöt �' ta fornuftsgåfvan, det vill säga, från tingens fSr^ mMta naturgmnder, skulle någonsin framletat oss. Filosofien skall ej, medgifvom det, komma härigenom till någon egentlig bevisning, men till det som ersätter dén, öfverlygelse: tvenne olika slag af visshet, som hon skall finna nyttigt att pröfva och åtskilja. Begge slagen grandii sig ntan tvifvel på h vad som för osis medför anseén-^ de af absolut nödvändighet; men det ena, pf hvad man kunde kaHa det natur^hsétiitaj def viU säga, de ytterst nödvändiga villkoren' f ö^ all Aöjlig existens, hvilka det kan' hända icke bHf- vit oss gifVét; att i hela deras djttpft sannhig'ém- iattri; dét atidrsr dttfémot på det' osé ttSrttudré