II —
igl till ea viss höjd öfver dess jemnlAga y U � mep dan Oceanea verkeligen hvälfver sig i ea bädd djupt derunder: firo planeterna verkliga jordkroppar af en viss olika diametrisk storlek, som fortlöpa omkring solen på skiljaktiga afstånd i cirkelformiga banor: dä är det ock ute med den Kritiska Lärans beständ; förnuftet befinner sig i samma ögonblick äter på den gamla Filosofiens väg; det har ej mera nägon annan att välja , och hela den nya> oändligt mödosamma tankebyggnaden faller af sig sjelf ner , upplöst i dunst och tomhet. j Af sädan vigt blir alltsä den fordrade bevisningea om alla tings härkomst fräu vär tankes egea skapelsekraft. Jag upprepar ej � att den, för a t); 4vara emot sitt ändamäl, mäste vara^ idLC half- � pfärl^ oqh tvifvelaktig, utan solklar och oemotsäg- � lig. Men en sädan bevisning j har den berömda förnuftskritiken verkeligc|n lemnat oss den? J>fägra gannoUkhpteri som kunna förväna b^undarn; nägra ntietafysiska svärighéter � som i denna hypotes tyduis Bk en slags upplösning, männe de gö1^ pog dertiU? �n sädan bevisning fö^öfrigt , hvarUll ingen rwgare sfik synes fordras , än 4et tydligaste upp4%9p49 ^f sjelf Yd tunkena inpe^^ta natur , är ckJ � i allnaänl^et fpf ft^ �öjlig? Och synes dem ej bUf^a 4 ^ys(R �f[l^it sv4r att äsffu)j|^nwa i ei �
