� ao — odbi bestHmma deas gränsor, för att såliinda � �n gäng för alla, göra ålut pfi det metafysiskia bypo- tesmakeriet. Äfven gmndlliggniiigeii svarade der- emot, åtminstone till den vigtiga del^ som utgjor* des af Lftran om förståndets grundbegrepp odi de � ras absoluta oskiljbarbet från synerna af rymd och Ud. Detta var � ifall ovedersägligt � enverike � lig upptäckt i filosofien; och efter de begge LeilH nitsiska principerna � tvifvelJmtan den yigtigaslle af alla som blifvit gjorda till utrönande af laea* niskotankens natur och grinsor. Ty af denna ti^* dens och rymdens ovillkorliga fiknitsfittning tiH förståndets grundbegrepp (kategorierna) och deras anvfindning � sjneB nemligen böra nödvändigt fiA^ ja � att dessa mennisko-förståndets grundbegrejqp ej heller kunna blifva gällande om annat � fin omfö- remål i tid och rum: ungefar likasom alnsmåltet icke kan användas på andra storheter � än dem som hafva Ifingd och bredd; icke att mäta storhetenjdf idéer � dygder � karakterer o. s. v. Härigenon^ d^uUe nu äfven gränsen för den menskliga kunskapsfiirv- mågan verkeligen vara funnen och bestämd. Då jag säger kunskap � förstår jag dermed bfer den intellektuella om metafysikens egenteliga före- mål Gud � Själen m. m- Ty hvad kunskapen <m de materiella tingen � genom yttre. erfarenhet � angår �
