— 3i — pdi med allt omkring oss. Denna yidiet allena luillar jag filosofi. Bfoi återyändom till kufrud^ Jag vill ej har undersöka den ildre filosofiens brister. Utan tvifvel hade hon sådana: hvilket mennfakovCTk saknar dem? Men när man från se- dan -uppkomna systemer vänder tanken tillbaka på hennes dagar � skulle man ej tycka sig då likasom återfbrd till ^itid af klarhet, sansning och redbar- het? Att hon åtminstone insåg sin rätta kallelse och med fullt allvar sökte uppfylla den, bevisas, tydtes mig, tillräckligt genom hennes oafbrutna sorgftlligfaet, att på allt sätt try^ och stadfästa vå- ra vigtigaste läror och öfvertygelser. Således antog hon ej blott och sökte ovedersägligen bekräfta, utan man kan säga, att hon till och med förutsatte så- som ovillkorliga odi likasom sjelffiista grundpunkter: verldflsynernas objektiva realitet, själens substan- tielia personlighet; Gud såsom alltings upphof; ändteligm förnuftet såsom oss gifeet till nödigt Ijna i dessa vigtiga änmoi, odi derftre bdiörigt att derom rådfikas. Så måste väl od[ i granden filaaoficni v �rk böra begynnas, om hon annan skatt Uiffa annat, än spetsftmdighetens bwndiga käM)el emot naturledningen.
